.

KRÖNIKA: Om att vara ett team i en relation.

Många ställer sig frågan vad man vill ha ut av en relation. Vad man vill ha för typ av partner. Vilka egenskaper hen ska besitta och vilka drag man faller för. Vissa rullar ut en milslång lista med punkter på krav den de träffar bör ha, vilket egentligen är helt sjukt för inte fan gör man väl så när man hittar nya vänner. Listor är onödiga för när allt kommer omkring kan du omöjligt bestämma vem du ska falla för. Istället står du där helt plötsligt en dag och kommer på dig själv med att ha fallit handlöst för en människa. Helt plötsligt står det fullkomligt klart för dig att det är hen du ska vara med. Ni två mot världen. Det är det ansiktet du vill och hoppas på att få se varje morgon när du vaknar för resten av ditt liv.

Och den känslan. Den alldeles ljuvliga, underbara känslan... den är större och vackrare än något annat. Att titta på någon och veta att vi, du och jag, vi är ett team. Det är du och jag mot världen. Kommer det sprickor i vår mur ska jag göra allt jag kan för att mura igen dem. Inget ska få ta sig igenom oss och splittra detta vi.

Ni vet känslan av att ha en absolut bästa vän i hela världen. Den personen som kan dig utan och innan. Den som vet exakt vilket humör du är på när du kommer in i ett rum och kan läsa alla dina rörelser, varenda en, som om de vore en öppen bok. Som vet vad som är rätt sak att göra när du är ledsen och som ofta är anledningen till att du är glad. Den som ger dig anledningar att skratta och som får dig att känna dig busig, bubblig, glittrig. Den vars blick du möter på andra sidan ett middagsbord och inte kan låta bli att falla ut i skratt exakt samtidigt efter värdinnans extremt humoristiska välkomsttal. Den du ringer till när du är obeskrivligt ledsen och den som aldrig dömer dina val i livet, bra som dåliga, rätt som fel. Den som låter dig lära sig av dina misstag, stöttar dina beslut och finns där genom snedsteg och rätt steg. Den sortens vän.

Exakt den människan jag vill ha vid min sida genom livet. Vi kan ställa hur många värdelösa krav vi vill på vår partner men när allt kommer omkring, är inte den viktigaste punkten att vi ska vara bästa vänner med vår stora kärlek? Att vakna med någon på morgonen, somna med någon på kvällen och veta att vi. Vi två. Vi gör allt för varandra.

Du och jag mot världen.

Vakna kl 7 en fredag, jobba 10-23 sen vakna kl 8 en lördags morgon är ju inte normalt. Taggar om för ännu en jobb dag.. De trista är att såfort alla andra går på helg börjar min "vardag". Sjukt trist..

 

Vill bara ha Spanien nu, 9 dagar kvar! Ska bli så skönt o bara komma bort o tänka lite på annat..

Åker hem till R efter jobbet ikväll, tror vi ska gå ut i Linkan och möta upp Malin & Becca :) kan bli kul!! Sen blir de Söndagsmys, ska till Ikea, laga lite god mat och dricka vin, älskar att vi alltid är lediga söndagar ihop :)

 

Har väl egentligen ingenting.. absolut ingenting att skriva om, samtidigt som jag bara skulle vilja skriva av mig en  hel novell här vad jag känner just nu, men vad tjänar jag på det liksom.

 

Saker som händer just nu, är saker jag aldrig någonsin tidigare varit med om, både gott och ont.. Kan inte förstå att fina morfar inte finns längre, att jag står där jag gör idag och gör absolut ingenting, att saker i min omgivning vänts upp o ner helt.. Sen att det ändå finns de små fina sakerna i mitt liv som håller mitt humör uppe. Mina underbara vänner, min familj & min Richard. Utan er är jag ingenting och jag älskar er något så otroligt!

 

Är så glad att jag spenderade dessa dagar hos min älskling, han gör mig till en så lycklig tjej och gud så kär jag är!